Bakgrund
Dagen innan valborg var jag på ett möte på Skansens djurpark. 
Mötet gällde en incident en vecka tidigare där en förbipasserande tagit en bild på Skansens varghona och lagt upp på deras facebook-sida. Vargens nos var skadad, päls och hud bortskrapad och hon sprang stressat runt i cirklar och stötte ansiktet mot betongväggen. Fotografen undrade vad som hänt. Därefter följde en, för Skansens del, väldigt pinsam konversation i kommentarsfältet mellan upprörda besökare och någon ur deras personal under lördagsnatten. Det slutade med en officiell ursäkt från Skansens kommunikationsavdelningen och en inbjudan till fotografen att träffa de som ansvarar för varghonan. 
Här hade historien kunnat vara slut, men fotografen ger sig inte. 
Hon ville ju veta varför vargen var skadad, så hon tackade ja till ett möte och la ut en allmän förfrågan: ”är det någon som har en fråga som jag borde ta upp när jag är där?” 

JAG! Jag har såklart tusen frågor till Skansen. Får jag följa med? 
Under tiden har jag suttit hemma och försökt sammanställa en lista över de djur som befinner sig på svenska djurparker. Anledningen är att två djurparker i Belgien nyligen antagit en lag som hindrar dem från att avliva så kallade ”överskottsdjur”. Överskottsdjur är de ungar som föds i djurparker men som inte får plats i burarna. Dessa individer dödas vanligtvis, det är standard för alla djur i alla djurparker i hela världen. 
Jag vill veta mer om det här. Hur många avlivas, gället det utrotningshotade arter? Hur väljer parkerna ut vilja som ska dö? Vad säger lagen? 

Nu vill jag bara påpeka att syftet med min närvaro var att höra hur Skansen själva formulerar sig kring sin verksamhet, sina besökare och djuren som mår uppenbart dåligt. Med det sagt är det här i första hand inte ett journalistiskt, utan ett konstnärligt arbete. Både jag och fotografen går på mötet i egenskap av upprörda privatpersoner. 

Mötet 
Vi sitter runt ett bord på Skansens kommunikationsavdelning. 
Bredvid mig sitter fotografen, Lina heter hon. 
Framför oss sitter den ansvarige för skansens kommunikationsavdelning, två djurskötare och personen som är både zoologisk chef för Skansen och ordförande för Sveriges djurparksförening. (jag kallar honom ”chefen”)
De börjar med att be om ursäkt för det dåliga bemötandet på facebook och förklarar att de haft några intensiva veckor på kontoret. 
Jag vet redan anledningen till detta, men frågar ändå. 
- de nyfödda björnungarna, säger kommunikationsansvarige. 
(till saken hör att det stormat en del i media över att djurparker föder upp ungar under våren som publik-magnet och sedan avlivar samma ungar när de blir för stora för burarna) 

Lina berättar om fotot hon tog och frågar varför varghonan är skadad och stressad. Djurskötarna förklarar att de är medvetna om varghonans betéende men inte vet hur skadan har uppstått

-kanske under transporten när de flyttat henne till buren. säger djurskötare 1. 
(har de släpat henne i svansen med ansiktet mot gruset? tänker jag, men är tyst)
- varg, framförallt i djurpark är en av de djävligaste djuren, fortsätter han.  

De har en varghona och en hane som kom till skansen för två månader sedan. Hanen är flyttad från Orsa rovdjurspark i Dalarna och honan kommer från Järvzoo i Hälsingland. När de var 1 år gamla sövdes de ner, separerades från flocken och tranporterades till Stockholm. 
På Skansen har vargarna en 3660 kvadratmeter bur med formen av en grop. På ena sidan går skansens besökare och betraktar djuren från flera meters höjd, andra sidan vetter mot en park med promenadstråk där människor, bilar och hundar passerar dagligen. 
- Det finns en djurskötare som varghonan reagerar starkt mot, vi vet inte varför. Personen kan vara lik någon som var med när hon sövdes. berättar djurskötare 2. 
Andra orsaker som nämns till varför vargen inte mår bra är den närliggande bilvägen, ljudet från personalens kom-radion och besökare som gör ljud eller rör sig för nära hänget.  
- Det är en tuff miljö för vargar på skansen. säger den första djurskötaren och nämner att hanen är mer stabil. 
(du menar apatisk, tänker jag, forfarande tyst.)

Vi fick efter mötet strosa runt på egen hand på Skansens område, då såg vi hanen ligga stilla på en sten medan honan sprang runt honom i cirklar och verkade uppröras av ljudet från buren mitt emot. I den satt en av järvarna mitt i en vattenpöl och frenetiskt försökte gräva sig genom vattnet, ett annat typiskt stressrelaterat betéende. 
Du kan se bilder och filmklipp från detta längst ner i inlägget. 

Lina frågar vad de anser om att ”nappa” vargar. Det innebär att vargungar tas från flocken och föds upp av djurskötarna med nappflaska, för att de ska bli mer tama. 
- hundar kan vara formbara i yngre ålder, säger djurskötare 1, men de är alla helt överens om att de inte tänker nappa vargar på skansen. För några år sedan hände nämligen en incident på Kolmårdens djurpark där en av de nappade vargarna plötsligt gick till attack och dödade en av skötarna. 
- De är förrädiska. Säger skötaren om händelsen. 
Enligt dem nappas inte längre vargarna på kolmården, men det finns ingenting i lagen som stoppar det. 

De påpekar igen hur svårt det är att hantera vargar, att stressbetéenden kan gå i perioder och orsakas av vad som helst, men att de försöker minimera de faktorer som de lyckats identifiera. 
- Det här kanske är en läroperiod för oss, menar djurvårdare 2. 

Chefen för skansen berättar en historia om en björn de hade tidigare som plötsligt började vanka fram och tillbaka. De kunde inte komma på varför och till slut ville han avliva björnen. Då upptäckte en av skötarna att björnen hade en dålig tand, tanden plockades bort och björnen slutade vanka. De lyckades hitta felet och björnen fick leva. 
- En gång är ingen gång, säger djurskötare 1. 

- Vad händer om ni inte lyckas åtgärda vad som stressar honan? frågar jag. 
- Då måste hon tyvärr avlivas. svarar chefen. 

En av djurskötarna flikar in att han känner till många djurparker som har större problem, men som inte syns så som de gör på skansen eftersom skansen har så många fler besökare. 
Jag frågade inte vilka andra parker han menade, eller vilka problem han syftar på som skulle vara större än att deras djur mår så dåligt att de måste avlivas. 

Lina frågar om miljöberikning. Alltså hur de jobbar för att djuren ska ha en så ”naturlig” miljö som möjligt i burarna. 
Djurskötarna berättar att i apornas burar spelas ljud upp, det är inspelningar från djungeln. Anledningen, enligt djurskötarna är att "de ska ha någonting att fundera över".
Primaterna får alltså lyssna på ett återkommande ljud från arter och händelser från den vilda djungeln, som de själva aldrig kommer stöta på under sina liv i buren.
Björnarnas bur miljö-berikas genom att de placerar ut plaströr på olika ställen. Djurskötarna uppger att trä och naturmaterial är att föredra, men eftersom björnarna bara tar sönder dem så är plastföremål mycket enklare att producera. 
Det låter i mina öron som att ge ett barn en boll gjord av sten med orden "du sparkar ju bara iväg den annars". 

Vi frågar hur djuren reagerar på miljön runt omkring, besökarna som skriker och knackar på rutan, konserterna som skansen arrangerar osv. Att besökare betér sig olämpligt får vi många exempel på. Det är någonting skansen jobbar med dagligen. 
Men ljudnivån från konserterna har de inte mätt upp. Chefen svarar att deras andra djur inte bryr sig om ljuden, men att varghonan är så pass ny att hon inte vant sig än. 
- Jag är farcinerad av hur snabbt djuren lär sig ignorera människor, säger han. 
Jag frågor hur de tänker kring att besökarna kollar ner på vargarna, när de är rovdjur vars rangordning bestäms utifrån vem som är störst och hörs mest, är det inte störande att människorna då inte är i ögonhöjd för vargarna? 
Det blir tyst. Chefen, som alltså är zoologisk chef för skansen och ordförande för Sveriges djurparksförening (vilket inkluderar 20 djurparker) kollar mig rakt i ögonen, skrattar lite förvirrat och säger 
- ni kan nog mer om djurens beteende än mig, jag kan inte så mycket om djur. 

För mig verkar ingenting av det här lämpligt för vargarna. 
Det krävs ingen djupare analys för att förstå att om de vilda djuren har slutat reagera på ljudet från bilvägar, konserter och skrikande människor, då är någonting fel. 
Det förstår det lilla barnet som utanför skansens ingång springer runt och skriker på gräsänderna för att få dem att flyga, det förstår besökarna som ylar för att varghanen som ligger apatisk på stenen ska reagera och det förstår såklart också han som är kvalificerad nog att driva en djurpark med 500 djur och 1,5 miljoner besökare. 

Här börjar chefen berätta om de olika åtgärder som gjorts i parken, men jag får en sekunds blackout och missar att anteckna vad han pratar om. Anledningen är att han börjar meningen med orden:
- När vi fick chansen att byta vargar…
Jag avbryter. 
- Vad menar du med att ni bytte ut vargar? 
Jag har hittills suttit ganska tyst och sansad, men här höll det på att brista för mig.  

Det betyder att innan de sövde ner nuvarande två vargungar på var sitt håll i Sverige, transporterade dem till en bur mitt i Stockholm som utifrån alla tänkbara aspekter är olämplig för rovdjur och påbörjade denna ”läroperiod” av att komma på vad som gör djuren så psykotiska att de skadar sig själva, har de alltså haft andra vargar. I samma bur. Under flera år. 
3 vargar, som dödades. 
Det var 3 hanar, bröder. De avlivades eftersom det uppstod en maktkamp mellan dem. 
- De var gamla och slitna, säger någon i rummet. 
Den äldstra var 11 år. 

Här är lite fakta om vargar: 
Vargar i fångenskap kan bli 18 år. Flocken består av en familj, en alfahane och en alfrahona och deras ungar. Strider sker alltid inom samma kön. Det finns mellan 300-500 vargar i sverige. Ett vanligt revir kan vara 1 miljard kvadratmeter. 

Så att skansens 3 vuxna vargbröder inte lyckades få ihop en flock på en yta bestående av 3660 kvadratmeter kanske inte är så förvånande. De fick inte utlopp för sina naturliga betéenden, det uppstod strider, de "blev slitna" och de avlivades. 
De höll sig inte lugna. Eftersom de är rovdjur i bur. 
Den skadade varghonan på bilden kommer troligtvis också avlivas väldigt snart. 

- Men varför har skansen vargar, när de är så omöjliga att hantera? 
Frågan slängs ut och jag rummet fylls av en sammanbiten frustration, från alla håll.  
Det finns framför allt EN anledning, den är lika oklar som den är kort och formuleras på skansens hemsida såhär: att behålla en sund genbank för framtida behov. 
Vad betyder det? 
Jo. såhär funkar det: 
Nästan alla djur i djurparken har en person kopplad till sig som sitter på ett register över stamtavlor. Varje gång ett djur föds, flyttas eller dödas på en svensk djurpark så kontaktas denna person. Hens roll är att se över vilka önskvärda gener som finns hos djuren i parkerna och flytta runt dem vartefter behovet uppstår. Detta för att inte inavel ska uppstå och att de önskade generna ska finnas kvar som en reserv-population. 
Det finns ingenting formulerat om vad dessa behov kan vara i framtiden, men att det ska finnas, det står i parkernas stadgar. Det finns regeringsbeslut på detta. Arterna ska bevaras. 
- Hur vanligt är det att djuren som föds flyttas mellan parkerna, istället för att avlivas? undrar jag.
- Det är önskvärt i främsta hand, är svaret jag får… 
Att djur avlivas för att de inte får plats eller för att de inte har önskvärda gener, är snarare regel än undantag. Det gäller samtliga arter. Det gäller arterna som ingår i bevarande-projekt, det gäller skansens visenter, det gäller lodjuren, det gäller också djur som inte är svenska, det gäller samtliga djurparker. De fångas, fraktas, buras in och avlivas om buren är för liten.

Det här är varför djurparker är totalt värdelösa enligt mig.
För vad finns det för värde i en arts unika genuppsättning, om det är människan som kontrollerar den efter sina egna, eventuella, framtida behov? Det är inte så biologisk mångfald eller naturligt urval funkar. 
Vi avlivar de vilda djur som uppvisar ett naturligt vilt betéende, eftersom de inte lämpar sig att förvaras i bur. De som inte klarar av att fraktas till en annan kontinent, stängas in på liten yta och bli betraktade av tusentals skrikande människor varje dag. Vilka blir kvar, och vad har de för koppling till sin art? 
Vad det skulle kunna finnas för mänskliga behov av dessa, det vet vi inte än, men det finns alltså regeringsbeslut på att vi under tiden ska behålla en reserv-population i en bur, mitt i centrala stockholm, i fall vi skulle komma på det i framtiden. 

Den andra orsaken till att djurparker är värdelösa är samma anledning som skansen själva uppger vara främsta anledningen till att de finns över huvud taget: Att sprida kunskap om djur. 
De har med andra ord precis samma syfte som jag har med projekt PANGEA. Men spelar djurparker verkligen en viktig pedagogisk roll när det kommer till att sprida kunskap om djur? 
NEJ. 
Såklart inte. 
Jag är hundra procent övertygad om att djurparker grävt sin egen kunskaps-grav. 

I samma stund som du överlämnar dina pengar till djurparker i utbyte mot att kolla på djur i bur gör ni en tyst överrenskommelse. Du går med på att det är djurparken som har total makt över vad som presenteras, vilka varelser på området som ska leva eller dö utifrån deras villkor, och djurparken lovar i sin tur att visa dig de djurarter som du vill se för dina pengar. 
Det kommer aldrig vara 200 utrotningshotade hackspettar som naturligt lever i svenska tallar som du vill se på en djurpark. Det är inte bevarandeprojekt av bin som gör att du är där. De finns, men de tar inte emot betalande kunder. Det är de stora, ovanliga, vilda djuren som har ett underhållningsvärde. Det är dessa arter som aldrig kommer lämpa sig för ett liv i bur. Det är en skev situation som bygger på att människan har ett högre värde och inga moraliska förpliktelse. Det är ingen bra grund för kunskap. 

Att detta leder till att 100 barn utan respekt för djurens liv ställer sig och bankar hysterisk på rutorna in till livrädda sälar istället för att lyssna på personen som försöker förklara att sälar faktiskt är jätteduktiga fiskare, medan hen står och trycker ner kalla, redan döda fiskar i en korg för att sälarna ska ha någonting att aktivera sig med, det tycker inte jag är så konstigt. De ser en sak och det står en annan på faktaskylten.
Vad lär du dig av det? Vad lär sig barnen?
Det är en underhållningsindustri och det finns ingen kunskap att hämta på djurparkerna som väger upp för det.  
Vill du veta något om djur? Köp en kikare. Det finns en massa djur utomhus. Googla. Gå till ett bibliotek. Följ mitt projekt, åk inte till en djurpark. 

Jag kommer fortsätta försöka sammanställa en lista på de djur som avlivas på de svenska djurparkerna. Inte minst för att Skansens chef och ordförande för djurparksföreningen skrattade åt mig och bad mig maila honom den listan, om jag lyckades. För den listan finns inte i nuläget, de för ingen sådan statistik, djurparkerna för ingen sådan statistik och länsstyrelsena som ska ansvara för djurparkerna för ingen sådan statistik. 
Men här har ni en lista på de ungar som fötts på skansen under våren, ni kan ju räkna med att majoriteten av dessa kommer avlivas framöver:
www.skansen.se/sv/artikel/djurens-ungar-2016  

Det här är den skadade varghonan

 med den sönderskrapade nosen