flytande tusch på papper

Det här är en ung "Trefärgad Häger". Arten heter alltså trefärgad häger. 
Unga trefärgade hägrar har mer lila färg än de vuxna. De är fyrafärgade hägrar med andra ord: blå, lila, vit och brun. Under häckning blir de mer blå, men blanda inte ihop dem med blåhägrar, det är en annan art. 

Flytande tusch på papper

Korsspindlar är vanligt förekommande i Europa. De har dålig hörsel och saknar luktsinne, men kompenserar det genom att vara extremt skickliga nät-byggare samt besitter ett gift som de använder för att förlama sina byten.
Det råder en del myter kring korsspindeln, det är inte den enda giftiga spindeln i sverige och giftet är svagare än en getings. Ingen anledning att oroa sig med andra ord, om du inte råkar vara en spindel-hane såklart. 
Korsspindlar har en mycket lång och komplicerad parningsritual som går ut på att hanen ska bevisa för honan att han faktiskt är en korsspindel, inte ett byte. Många gånger råkar honan nämligen käka upp hanen innan parning, och ofta sker det även efter parning. För honans del är det lite av en win-win situation, proteinet hon får från att äta upp sin partner gör nämligen att hon bildar fler ägg. 

Det är inte helt lätt att vara en stor antilop i en tät skog och Bongon är den allra största. 
De har 1 meter skruvade horn som de använder för att gräva fram ätbara rötter med.
Endast Leoparder jagar vuxna Bongoantiloper, blir de anfallna flyr de in i skogen med huvudet rakt upp och hornen liggandes parallellt med ryggen för att inte fastna i vegetationen.  
Till sin fördel är Bongon randig för att kunna gömma sig bakom trädstammarna. 
I övrigt gillar de långa gyttjebad och att gå skogspromenader i gryningen.

 

 

 

flytande tusch på papper

Sjögurkor är ett korv-format djur som framförallt består av en lång tarmkanal.
De kravlar runt på havets botten och vräker i sig sediment, det grus som är absolut sista anhalt för de flesta restprodukter på jorden. 
I ena änden finns munöppningen, vilket kryllar av små tentakler. 
I andra änden finns analöppningen, där sjögurkans lungor sitter. De andas med andra ord med rumpan. 
Dessutom har många andra kryp och fiskar för vana att gömma sig i tarmkanalen, däribland Nålfisken. Dessa brukar leva i symbios hos andra djur men i sjögurkan käkar de upp dens könskörtel. 
Sjögurkor är tagghudingar, precis som ex. sjöstjärnor och har förmåga att ersätta forlorade kroppsdelar.
En uppretad sjögurka kan spy upp sina inälvor, under gynsamma förhållanden växter de ut igen. 

flytande tusch på papper, 32x42 cm 

Dik-Dik är en dvärgantilop döpt efter det distinkta ljud de gör för att varna för rovdjur. 
Dik-dikantiloperna är 30-40 cm i mankhöjd och väger 3-6 kilo. 
De här små hovdjuren gömmer sig i buskarna i östra afrika och får både sin näring och vätska från knoppar, blommor, skott och bär. 
De dricker alltså inte vatten. 
Under varje öga har de en körtel som utsöndrar ett svart, klibbigt sekret med stark lukt. 
De sticker in grenar och kvistar i körteln för att sprida sin lukt och markera sitt 12 hektar stora revir. De lever i monogama par livet ut, hanen markerar även sitt revir genom att bajsa ovanpå honans bajs. 

Den senaste månaden har tiden mest gått åt till att bråka med filmkameror, scanners, ljudfiler och allt annat tekniskt trams. Bara för det här jävla Berget jag mötte utanför chalmers för 2 år sedan och aldrig kunnat sluta tänka på. 

Det var stort, helt svart, regnblankt och oändligt stabilt. 
Så i Uppsala har jag börjat projektet "Den Stabila Svarta Formen" som handlar om vad som finns kvar av en människa som lever under flykt, eller av annan orsak ryckt upp sina rötter och lämnat den sociala kontexten. Det inre Berget. Om trygghet, stabilitet, ångest och inre styrka. 
Så varje verk som i fortsättningen skapas och som inte är ett djur, är en omskrivning av Berget. 

flytande tusch 42x59 cm 

Det här är en tapirbebis. 
Tapirer är en 50 miljoner år gammal djurgrupp, närmast släkt med noshörningar.
Den här lillen kommer växa upp i asien eller centralamerika. Där simmar den ensam omkring i havet och käkar växter under nätterna, och gömmer sig bakom något träd hela dagarna för att inte bli uppäten av en jaguar, krokodil eller björn. Om människorna skulle låta bli att hugga ner gömställe-träden blir tapirer 30 år gamla. 

Akryl på duk, 2x1,5 meter

Varje år vandrar tusentals gnuer mellan Serengeti nationalpark i Tanzania och Masai Maras-reservatet i Kenya för att leta betesmarker. De korsar floder fyllda av krokodiler och för att förvirra rovdjuren korsar de floden i hög hastighet och stora grupper. När gnuerna i september skulle utföra sin vandring missbedömde de vattendjupet, de första djuren trillade i och det utbröt panik. 2 000 gnuer drunknade. 2007 hände en liknande incident då 10 000 gnuer dog. 

 

Flytande tusch på papper 45x64 cm 

På naturhistoria riksmuseet i Göteborg finns en uppstoppad fladdermus. 
På skylten står den ingraverade texten "Molossus Obscurus" 
Obscurus är latin för oklar. Denna fladdermus är inte artbestämd. 
Molossus är en grupp fladdermöss döpta efter att deras ansikten tycks likna molossus-hundar (mastiffer). 
På naturhistoria riksmuseet i Göteborg står molossus-fladdermusen, inuti en glaskub, med ansiktet riktad in mot tegelväggen, omgiven av ytterligare en glasmonter. 
Är den dömd att för all framtid förbi art-lös? 

 

Vissa djur drar nitlotten i den här sörjan som forskarna kallar taxonomi. Den här stackars krabaten fick namnet SVINFOTSPUNG-GRÄVLING. Lite extra otur hade svinfotspung-grävlingarna år 1906 när européerna tog med sig kaniner till Australien och hela arten utplånades. Tråkigt tycker jag som gärna hade sett en WWF-reklam för att bli svinfotspung-grävling-fadder...

Akryl på duk, 75 x 110cm, 2015


På tisdag (1 september) börjar den 6 månader långa jaktsäsongen på delfiner i Taiji i Japan där 23 000 delfiner dödad varje år, några få hamnar i delfinshower världen över, kålmården exempelvis. Delfinkött och annat valkött är på grund av dess höga halter av kvicksilver inte lämpligt som föda, så vart 23 0000 döda delfiner tar vägen vet inte jag.

På målningen ovan är däremot en annan val: Pilotvalen. Deras liv vet jag vart de slutar. 
När stora flockar av delfiner och valar rör sig utanför Färöarnas kust samlas hundratals människor på strandkanten. De åker ut med båtar och skrämmer valarna med höga ljud genom att slå på långa metallrör ner i havet så valarna får panik och simmar så långt in mot land att de blir strandade. Människorna gömmer sig på land och på en given signal springer de samtidigt ut mot havet, barn som vuxna, och halshugger tusentals standade valar och skär upp deras magar. Foster slits ut. Dödandet sker med knivar och det tar lång tid innan alla valar har kväts till döds. De räknar de strandade djuren genom att skära in siffror i deras huvuden. 
Valar lever i stora flockar och familjer och har en del av hjärnan som människohjärnan saknar, den sitter bredvid det limbiska systemet och styr känslor och sociala relationer. 
Det som sker på Färöarna kallas för "Grind" och är en helt laglig tradition med lång historia som sker vid olika tillfällen för varje år. I år sker det just nu. Jag kan därför inte sluta måla döda valar. 

 

 

flytande tusch på papper, 42x59 cm
finns även som print och screentryck

De här favorit-fåglarna dyker jättesnabbt, rakt lodrätt ner i vatten efter fisk. De kan se under vattnet. 
De lever i tunnlar som de gräver vid vattendrag, i tunnlarna lägger de sina ägg. 
Kungsfiskare vill leva ostört och är extremt måna om sitt revir. Dyker en annan kungsfiskare upp i närheten förekommer ofta slagsmål där de försöker greppa tag i varandras näbbar och dränka den andra under vattnet. 
Det sägs att se spyr upp illaluktande fiskrester och lämnar vid ingången till boet för att skrämma bort inkräktare. 
Förutom de interna bråken kungsfiskare emellan så har de näst intill inga naturliga fiender. Kungsfiskare finns lite överallt i världen, också i Sverige. 

Akryl på duk